Livet i och utanför Attanäs

...ja, nu börjar det kännas. Att det inte är länge kvar. Jag går och räknar dagarna liksom barnen räknar dagarna till julafton. Men jag har bara tio arbetsdagar kvar på Metrima och det är inte mycket. Tolv år som ska summeras och dokumenteras och sen sorteras in i facket "historia".
Jag har hållt min sista utbildning och nu är det bara två små veckor kvar och med tanke på att flextidskontot är ganska tjockt blir det nog inte så långa dagar... Jag kanske kan ta några turer extra på gymet och träna mina skogsmuskler och kanske jag hinner med någon tur på stan för att insupa julhysteria. Annars ligger jag faktiskt än så länge bra till i planeringen. Jag är till och med före, något som inte inträffat sen jag fick barn tror jag.
Men jag har också lärt mig att sånt kan ändra sig fort så jag drar inte för stora valsar på det.
Men idag tänder vi adventsstjärnorna i fönstren


och förbereder vi oss för en skön advent och en frödjefull jul!

Så ta en mugg glögg, och en pepparkaka med en klick mjukost ädel på och njut!


Glögg på er alla bloggare och bloggläsare
Nu börjar en härlig tid med fri tillgång på glögg och pepparkakor!

Glädje – Man har gjort ett bra jobb och är nöjd med sin insats
Längtan – Man åker till någon man längtar efter
Vemod – Man åker från något/någon man inte kommer att se igen
Rädsla – Man är rädd att något ska hända som man inte kan styra över
Spänning – Man vet inte riktigt vad som väntar runt hörnet

Här sitter jag nu på Arlanda och ska göra min sista flygning och hela jag är en blandning av alla känslorna ovan.

Ja, det låter märkligt men nu är den här: Sista tjänsteresan och då har jag sparat det bästa till sist och åker till Sundsvall på tisdag morgon. Sista gången på länge jag stiger upp mitt i natten och sätter mig i bilen med siktet mot Kallinge. Sista gången på länge jag checkar in och går genom säkerhetskontrollen som jag behärskar i minsta detalj nu. Nästan så jag suckar lite åt "de ovana" som glömmer plocka upp datorn och artigt ge till kontrollanten, att komma ihåg att även mobilen som är lika viktig som trosorna måste lämnas på bandet osv.


Och sista gången på länge jag checkar in på hotellet, får nyckeln, hittar mitt rum, slänger mobil och nycklar på skrivbordet, dataväskan på sängen och resväskan på golvet, sparkar av mig skorna och går på toa. Man har skaffat sig vanor och rutiner för att orka leva ett sånt liv.
Men det är slut nu och det börjar gå upp för mig sakta...
Jag vet att jag tagit rätt beslut och så men samtidigt är det lite vemodigt. Hur mycket kommer jag att sakna detta livet? Troligtvis inte alls...

Igår åkte jag till Växjö med tjejerna. Jossan o Lina skulle spela handboll och Lisa skulle leka på "den roliga lekplatsen vid Annas hus" i Växjö. En trevlig dag med barnen som dock blev lite jobbig när tröttheten satte in framåt eftermiddagen.
Idag var det Joels tur att ha "mammadag" och vi åkte till K-opel för kyrkobesök. Joel ska ju konfirmeras till våren och får se till att få till alla kyrkobesök på sina tävlingsfria helger.
Så vi fick syndernas förlåtelse och smaka på Kristus kropp och blod. Så nu är även den biten avklarad...

Nu har vi röjt på Josefins rum och hittade ett golv under all röra med kläder, tidningar och div. andra ting som täckte hennes rum. Hon har nog några av mina gener som jag hade när jag var lika gammal som henne...

Men nu har jag lovat Lisa några pannkakaor så jag får avsluta här och återkomma en annan dag!

Sköt om er därute!

Jo, det är sant. Jag har börjat julstäda!


Jag har kommit till insikt att huset inte har blivit städat mer än absolut på ytan det senaste galna kaotiska året. Och jag har också kommit på att denna julen kommer att bli lite speciell med stora kalas och partyn och alla hemma och ingen svärmor som håller ihop allting.
Så jag har alltså börjat julstäda redan nu. Men för att göra allt lite roligare så gör vi det till ett lotteri: Skriv ner alla husets rum på en lapp var. Vik ihop och stoppa i en burk. Dra en lott  och veckla upp och starta storstädningen!
Vinst varje gång! eller:-S

Så jag började med att dra "köket"! Jaja, är det gjort så är det. Och nu har jag ju lite av farmor Sveas gener och torkar alla hyllplan och så, som man ska göra. Men det ösregnar ute så fönstrerna får faktiskt vara till en annan dag..

Åhh, vilken skojig och intressant blogg det blev idag då... Men när ni kommer hit vid jul kan ni väl gärna kommentera mina välstädade hyllplan och kolla även att det är rent ovanför skåpen! Och om det finns någon därute som är sysslolös: Jag har 24 fönster som ska putsas och en massa golv som ska skuras....



Men rolig städning kräver bra musik! Idag spelar vi gammal rock på hög volym.
Aerosmith...fantastisk bra städskiva.

.. att det inte är jättelångt från Blelinge till Luleå.
Men det är en bit och man hinner tänka klart en massa tankar innan man är framme. Till exempel har jag insett att jag kommer att må väldigt bra av att jobba hemma. Att få bestämma lite mer över min dag och hålla ett lite mer humant tempo och framför allt att jobba åt sig själv.
Och jag hör många prata om detta och inte tro på att vi kommer att klara det men de som är lugnast i hela situationen är nog Hansi och jag själva.
Sen inser jag hur glad jag blir av att få göra socialt arbete... I helgen har jag kanske knuffat en kille som haft det tufft i rätt riktning. Bara genom att SE honom och visa att jag litar på honom och att det finns vuxna som faktiskt bryr sig. ja, jag hoppas verkligen att det går bra för den här killen för det är han värd.

Jaha, sitter ni och väntar på pingisresultatet? Jo, Joel blev placerad 4 i båda klasserna och det är som ett konstaterande att han behåller ställningen som fjärde bästa P15kille i Blekinge just nu även om det var ack så nära att han hade tagit Wille och då hamnat i final istället. Men de är fyra grymma pingisspelare som fajtas varje gång. Det var de tre som inte var med förra gången men jag tycker skillnaden blir mindre och mindre för varje gång de möts. Kul att titta på är det i alla fall. Men nu är det ingen hemmatävling förrän i mars och det är skönt. 7 burkar Bullens korv och en faslig massa godis, kaffe och läsk senare så känns det i både ben och hjärna...

Tack till alla entusiaster som brinner! Ni ger mer enegi än ni gör av med!
Och det vill ju säja en hel del...

Jadu Anna. Citatet på ditt kylskåp stämmer faktiskt inte på mej. Jag tycker HEMMA är världsbäst och känslan när jag äntligen kom hem i fredags är svår att beskriva. Stockholm är överskattat och jag kommer aldrig att kunna trivas i Storstan. Dessutom blir det så intensivt med jobb och allt när man är där så man är alldeles slut. Och varför ska alla envisas med att gå så fort? Jag menar.. vid nästa rödljus får ni ändå stanna och vad gör det om ni kommer tre minuter senare fram? Det är ju skillnad i Attanäs: Missar man halvett-bussen så får man ju vackert vänta tills kvart i fem när nästa buss går....

Men samtidigt har resan förändrat mig: Norrlänningar är inte alltid dryga o tråkiga... Camilla och Åke är ett bra exempel på enormt trevliga och gästvänliga norrbor. Sen att de har rötterna lite söderifrån kanske har en viss inverkan men vistelsen där var enormt trevlig i alla fall. Sen är det alltid lika kul att resa med syskon. Jag och syster Ingegerd har ju övat många gånger men brorsan Pelle är inte sämre. Det är alltid så enkelt att resa med någon närstående. Ja, blod är tjockare än vatten på något sätt.
Och Anna.. Ja, vi har något speciellt du och jag... Vi tänker likadant och nu när du börjar samla vuxenpoäng börjar du ju bli otäckt lik mig... Det är alltid lika kul att vara med dig!

Sen har jag då varit en arbetsvecka i Stockholm då och det är ju rätt trevligt men så ensam i världen man känner sig fast man har tusen människor runt sig... Och visst är det bekvämt att kunna åka kommunalt jämnt men.. Friheten med att bo på landet med en egen bil kan man ju inte jämföra.

Nä, borta bra men hemma är världsbäst!

Jag har nått mitt etappmål.
Pelle o gänget släppte av mig i Sollentuna och sen tog jag pendeln till city och gick till hotellet. Bor fint på Sign.



Har dock lite känslor för de andra som har sex timmar till framför sig. För att inte tala om Anna som har en bil och ett släp och en takbox att packa ur i morgon och packa in i en blå liten stuga...
Nu ska jag ta en rask promenad i storstan och få fart på benen och få lite mat i magen. Det blir nog en sushi på centralen. Sen blir det sängläge lovar jag. Har gjort någonstans runt 250 mil denna helgen och lägg då till 80 mil tidigare i veckan..
Men någon måste ju hålla världstemperaturen uppe....

Kul att ni är så många som följt oss här på bloggen. Fortsätt gärna med det även om det kanske inte blir såna här minutuppdatering i fortsättningen.

Fast nu på väg söderut. Vi har redan skaffat oss vanor. Stanna på vägkrogen i Övik för att äta till exempel. Idag blev det en pyttipanna för mig som brunch.
Pihx är förhållandevis lugn i bilen och Jeppe också...

Ja, det var väl allt för denna gången.

Idag bloggar vi bara om Anna.
Anna har blivit stor och redan flyttat ut från sin första lägenhet. Hon har köpt två böcker. Hon samlar massa vuxenpoäng hela tiden.
Nu är lägenheten lämnad städad och fin. Vi sitter och datanördar oss hos Jeppes föräldrar. Jag väntar på att få bli klippt och att äta tacos. Med "Annas as" eller var det ananas...
Imorgon bitti far vi söderut igen.

Det är 7 grader kallt men härligt väder. Vi hoppas resan hem blir lika bra som vägen hit, även om vi har en galen katt med i bilen nu. Phix är ett yrväder som nog blir rätt trött på att åka bil innan vi är framme. Själv ska jag ju bara åka till Stockholm, sen får de klara sig själva sista lilla biten.