Livet i och utanför Attanäs

Alltså, min hjärna kokar! Inte av ilska och inte av värme. Det är bara så mycket som snurrar runt i den just nu att det känns som värsta kärnkraftverk.

Jag var med om stora saker igår. Jag gläntade lite på en dörr som visade sig vara en ingång till en annan värld. Och där fanns så mycket jag vill utforska, så många jag vill träffa och så många frågor jag vill ha svar på.
De svaren jag fick igår har fått mig att fundera hela dagen. Jag tror att jag har ett nytt yrke i sikte, ett yrke som jag aldrig tidigare ens ägnat en tanke men plötsligt faller alla bitarna på plats.



Oj, vad detta inlägget lät kryptiskt...
Så här är det: Jag var på en Magisk Afton hos Anita och Lasse Rydström igår. Där fick vi lära oss lite om våra stjärntecken och hur de präglade oss, om hur auran runt oss ser ut och sen fick vi också möjlighet att få kontakt med någon "på andra sidan".
Jag ska inte gå in så mycket på det här eftersom det finns så många skeptiker där ute men jag fick i alla fall ett klockrent svar och ett förslag på en väg jag skulle ta framöver. Jag fick därmed också "tillåtelse" att odla min dröm om att någongång kanske flytta till den där vingården i Toscana.



Ja, som ni förstår snurrar det mycket just nu så nu ska jag bara sätta saker på sin rätta plats och sen får magkänslan styra. Den brukar ju veta bäst och med lite hjälp av mina nära och kära, levande och döda kan jag nog fatta de rätta besluten i fortsättningen.

Följ med mig här i bloggen så kanske ni får vara med om en resa...

Jag skulle kunna fylla denna bloggen med kloka ord som man snubblar över. Men jag måste bara dela med mig av det senaste, som jag inte kan sluta tänka på:

Sörj inte över att åldras......Många får inte ens chansen

Jag tänker på flera i min närhet som inte fick chansen, den togs ifrån dem på ett fruktansvärt hårt sätt.
Jag tänker på de som går igenom tuffa behandlingar med cellgifter och strålningar just nu.
Livet är inte rättvist och jag tror aldrig att jag kommer att förstå varför det är som det är. Men det enda jag är riktigt säker på är att man måste vara tacksam för varje sekund som man är frisk och ta vara på tiden.

Så sköt om er där ute, ta den där promenaden i vintersolen, njut av den höga luften och förbanna inte kylan, ta på en extra tröja istället.

Dagarna bara går, flyter ihop till en ström. Några vardagar så vips är det helg igen.
När man var liten tyckte man allt gick såååå sakta. De äldra sa till en att vänta bara...plötsligt går tiden så mycket snabbare...Då kunde man ju inte förstå ens vad de pratade om. Nu råkar man blinka så är det nytt år, ny vecka och allt det där.
Jag försöker verkligen stanna upp och tänka till ibland. Verkligen försöka njuta av varje sekund, varje minut som jag lever, men jag lyckas inte alltid. Ibland när man sjunkit ner i soffan framför tv.n frågar någon: Vad har du gjort idag? Och man inser att man knappt minns. Dagen har bara swischat förbi!

Eftersom jag dessutom älskar David Hellinius och hans hörna kommer här ett klipp som jag älskar.