Dagarna går...
Dagarna bara går, flyter ihop till en ström. Några vardagar så vips är det helg igen.
När man var liten tyckte man allt gick såååå sakta. De äldra sa till en att vänta bara...plötsligt går tiden så mycket snabbare...Då kunde man ju inte förstå ens vad de pratade om. Nu råkar man blinka så är det nytt år, ny vecka och allt det där.
Jag försöker verkligen stanna upp och tänka till ibland. Verkligen försöka njuta av varje sekund, varje minut som jag lever, men jag lyckas inte alltid. Ibland när man sjunkit ner i soffan framför tv.n frågar någon: Vad har du gjort idag? Och man inser att man knappt minns. Dagen har bara swischat förbi!
Eftersom jag dessutom älskar David Hellinius och hans hörna kommer här ett klipp som jag älskar.
När man var liten tyckte man allt gick såååå sakta. De äldra sa till en att vänta bara...plötsligt går tiden så mycket snabbare...Då kunde man ju inte förstå ens vad de pratade om. Nu råkar man blinka så är det nytt år, ny vecka och allt det där.
Jag försöker verkligen stanna upp och tänka till ibland. Verkligen försöka njuta av varje sekund, varje minut som jag lever, men jag lyckas inte alltid. Ibland när man sjunkit ner i soffan framför tv.n frågar någon: Vad har du gjort idag? Och man inser att man knappt minns. Dagen har bara swischat förbi!
Eftersom jag dessutom älskar David Hellinius och hans hörna kommer här ett klipp som jag älskar.
Snö!
Detta inlägg är främst till för min kära brorsdotter Anna och hennes Mats som befinner sig i Argentina på väg runt jorden: http://www.karlssonanna.blogspot.com
De har definitivt ingen snökontakt just nu så därför ska jag med bild och ord beskriva läget i Attanäs:
Fikasugen?
Beda på G, även Micke i bakgrunden.
Men det finns en sol någonstans och den vill bryta igenom.
Så Anna och Mats och alla ni andra: "Snön faller och vi med den".
Men vi reser oss på 9 och tar nya tag med snöskyfflen. Hoppas ni har det underbart på andra sidan jorden, ni ser vad ni missar och hade ni varit i Sverige nu hade ni väl hängt i Västbacken just nu :-)
NU ska jag pulsa ut igen och skotta lite till!
De har definitivt ingen snökontakt just nu så därför ska jag med bild och ord beskriva läget i Attanäs:
Fikasugen?
Beda på G, även Micke i bakgrunden.
Men det finns en sol någonstans och den vill bryta igenom.
Så Anna och Mats och alla ni andra: "Snön faller och vi med den".
Men vi reser oss på 9 och tar nya tag med snöskyfflen. Hoppas ni har det underbart på andra sidan jorden, ni ser vad ni missar och hade ni varit i Sverige nu hade ni väl hängt i Västbacken just nu :-)
NU ska jag pulsa ut igen och skotta lite till!
40-årskris!
Jag tror den är på väg! Men en positiv 40-årskris. Eller ingen kris utan kanske en plötslig längtan efter att göra något för mig själv. I varje fall har jag i hela mitt liv haft tre olika "hobbysar" (hur säger man hobby i flertal?). Dessa tre har fått mig att må bra under åren och jag har verkligen trivts med dem. Men av olika anledningar la jag av med dem en efter en, främst av tidsbrist. Men nu när man närmar sig den magiska 40årsgränsen kommer de smygande och tränger sig på. Pockar på uppmärksamhet och nu har jag äntligen tagit dem till mig och an dem.
Presentation:
Nä, det är inte symaskinen på bilden som jag syr på just nu....
Ja, så nu är mina 3 önskningar uppfyllda och jag känner en skön känsla sprida sig i kroppen...
Fortfarande är givetvis min familj och mina barns aktiviteter högst prioriterade men efter att helhjärtat ägnat mig åt att vara "mamma" i snart 16 år känns det lite skönt att kunna göra sådant här för mig själv.
Så till mina läsare där ut: Carpe Diem - Ta vara på dagen. Gör saker ni mår bra av!
Presentation:
- Ridning: Jag red i princip varje dag från jag var 8-9 år tills jag började gymnasiet. När jag var 13 köpte jag mitt älskade fjordsto Belinda och tillsammans upplevde vi mycket. Jag fortsatte rida lite sporadiskt men när jag sen flyttade till Staun och sen vidare till Attanäs så försvann hästarna ur mitt liv. Den dagen jag sa upp mig från Metrima började en liten tanke att gro att kanske, kanske skulle jag nu kunna ha tid med en liten häst igen. Och nu är läget så här. Jag äger 1 fjording, 1 shetlandsponny och sen rider jag ett islandssto 2 dagar i veckan! Bara så där!
- Symaskinen: Den fick jag av min farmor och farfar när jag var 15. Innan dess hade jag trakasserat min mammas gamla gröna fina Husqvarna men nu fick jag en alldeles egen och den användes flitigt. Det syddes väskor, kläder och annat smått och gott! Nu har den stått rätt still. Ja, visst har den varit framme när man lagt upp gardiner, sytt på en lapp på ett par söndriga jeans och visst sydde jag lite kläder åt Barnen när de var små. Men annars...Så när jag erbjöd mig sy Annas balklänning för tre år sen var både jag och maskinen lite ringrostiga. Men det gick ju bra och NU är det dags igen! Jenny tar studenten i vår och jag ska sy hennes balklänning och nu har jag även fått ideer på andra projekt. Det är så kul att sy och kunna designa själv precis som man vill ha det och som min granne Therese sa en gång när jag satt vid symaskinen när hon kom hit: "Anna-Karin, det syns verkligen att du gillar att sy för det lyser om dej när du sitter där".
Nä, det är inte symaskinen på bilden som jag syr på just nu....
- Kör: Jag sjöng i ungdomskören i Kyrkhult i min ungdom. Jag älskade det! Men sen försvann även det ur mitt liv. Visst var jag med i luciatågen i skolan och så där, men just den här körövningen en gång i veckan för att sen sjunga upp inför publik någongång ibland har jag saknat så. Jag har lidit mig igenom "Körslaget" på tvn och bara velat vara med! Jag har suttit i kyrkan och sett glädjen i körmedlemmarnas ansikten när de sjunger. Jag har även förvarnat körledaren Mats i flera år att när det lättar på "köra, hämta, lämna fixa med barnen" DÅ kommer jag och knackar på kör-dörren. Och NU äntligen är jag där! Jag har redan hunnit med 3 körövningar i Gospelkören i Jämjö/Torhamn och det är precis lika kul som jag minns det.
Ja, så nu är mina 3 önskningar uppfyllda och jag känner en skön känsla sprida sig i kroppen...
Fortfarande är givetvis min familj och mina barns aktiviteter högst prioriterade men efter att helhjärtat ägnat mig åt att vara "mamma" i snart 16 år känns det lite skönt att kunna göra sådant här för mig själv.
Så till mina läsare där ut: Carpe Diem - Ta vara på dagen. Gör saker ni mår bra av!
Hammerfall
Idag ska Hansi och jag lösa ut hans 40-årspresent från familjen. Idag åker vi nämligen till Göteborg och ikväll står vi på innerplan i Scandinavium och rockar loss till Hammerfall.
Det ska bli riktigt mysigt och roligt att åka tåg, bara Hansi och jag.
Rapporterar i morgon kväll när vi är hemma igen.
Tuff, tuff tåg...
Det ska bli riktigt mysigt och roligt att åka tåg, bara Hansi och jag.
Rapporterar i morgon kväll när vi är hemma igen.
Tuff, tuff tåg...
Piglux
Pigluxation
(eller på svenska: urledvridning av armbågsleden hos barn)
Det inte så ovanligt att ett av underarmens ben (strålbenet) kommer ur led i armbågsleden om man drar hastigt och kraftigt i armens längdriktning. Det kan till exempel hända om man håller i barnets händer och svänger barnet runt som en karusell. Denna typ av skada drabbar småbarn upp till 4-6 års ålder och kallas sedan gammalt för pigluxation (efter piga = barnflicka).
Detta är just vad som drabbat Lisa. Och hon är otroligt rädd för att behöva åka till doktorn... Vi får se hur det artar sig. Det är ju inte första gången det händer henne och de andra gångerna har det redat till sig utan att vi behövt göra något.
Maj är välkommen
Något slog mig idag. Det är redan maj!
Det är en av årets alldeles speciellt bästa månader. Mellan hägg o syren ni vet.
Min absolut bästa favvofärg är färgen av nyutslagen bok.
Den där limegröna friska färgen. Den framkallar minnen och lukter. Lukten av liljekonvalj utslagen under "boken" på grusvägen till gården i Hallandsboda.
Nuförtiden är det någon som griper tag i mig när jag åker genom bokskogen vid Målen på väg hem. Jag tänker på att det är Karl-Axel-tid. Och Karl-Axel-tid innebär sommartid och sommartid innebär så mycket härligt.
Ett annat starkt minne är när när körsbärsträden blommar. Det är väl lite Astrid Lindgren-romantik med körsdärsdalen i Bröderna Lejonhjärta men jag tänker på de stora körsbärsträden vid banvaktsstugan i Hallandsboda. (Jag vet att det tog länge innan jag förstod att det inte hette barnvaktsstugan. Jag var helt övertygad om att det hade bott en barnvakt där...) När jag var liten bodde där en man som hette Stig och som var en jäkel på att spela dragspel. Han fyllde år den 20 maj och då blommade alltid hans körsbärsträd för fullt. Konstigt att man lägger såna saker på minnet, sen kommer man inte ihåg att köpa bröd när man åker och handlar...
Men idag har det som sagt varit underbart sommarväder. Och det var två flickor i morse som tyckte det var dags nu.. dags att fixa poolen. Så sagt och gjort. Poolen är rengjord och påfylld med 15 cm vatten. Dock var det ingen som var sugen på att bada sen. Men det kommer, jag vet det.
När väderprognosen på Superstart ser ut så här:
Jag tycker det är rätt lätt att stå ut när man ser detta:-)
Maj är välkommen!
Det är en av årets alldeles speciellt bästa månader. Mellan hägg o syren ni vet.
Min absolut bästa favvofärg är färgen av nyutslagen bok.
Den där limegröna friska färgen. Den framkallar minnen och lukter. Lukten av liljekonvalj utslagen under "boken" på grusvägen till gården i Hallandsboda.
Nuförtiden är det någon som griper tag i mig när jag åker genom bokskogen vid Målen på väg hem. Jag tänker på att det är Karl-Axel-tid. Och Karl-Axel-tid innebär sommartid och sommartid innebär så mycket härligt.
Ett annat starkt minne är när när körsbärsträden blommar. Det är väl lite Astrid Lindgren-romantik med körsdärsdalen i Bröderna Lejonhjärta men jag tänker på de stora körsbärsträden vid banvaktsstugan i Hallandsboda. (Jag vet att det tog länge innan jag förstod att det inte hette barnvaktsstugan. Jag var helt övertygad om att det hade bott en barnvakt där...) När jag var liten bodde där en man som hette Stig och som var en jäkel på att spela dragspel. Han fyllde år den 20 maj och då blommade alltid hans körsbärsträd för fullt. Konstigt att man lägger såna saker på minnet, sen kommer man inte ihåg att köpa bröd när man åker och handlar...
Men idag har det som sagt varit underbart sommarväder. Och det var två flickor i morse som tyckte det var dags nu.. dags att fixa poolen. Så sagt och gjort. Poolen är rengjord och påfylld med 15 cm vatten. Dock var det ingen som var sugen på att bada sen. Men det kommer, jag vet det.
När väderprognosen på Superstart ser ut så här:
Jag tycker det är rätt lätt att stå ut när man ser detta:-)
Maj är välkommen!
Anna sa:
"Var rädd om dej" och jag svarade:
"-Ja, det är jag. Och samtidigt är jag så rädd om alla runt mig. Man vet aldrig hur länge man har varandra."
VI satt och pratade idag om att det var så skönt att svärmor ändå hade haft möjlighet att förbereda allt. Att hon hann säja det som var viktigt och skriva ner det hon funderade på. Det finns ju de som gå hemifrån på morgonen och "puss o hej och ha en bra dag" och sen aldrig kommer hem igen.
Om det skulle skulle vara sista gången du såg din käraste/dina barn eller dina föräldrar: Vad skulle du säja? Vad är det viktigaste du vill förmedla? Vad får du inte glömma att säja?
Tänk efter ett tag...
Och ta sen och sätt dej brevid dina kära och säj det du tänker på. Skulle du överleva morgondagen så lovar jag att du ändå inte sagt det i onödan...
Puss o kram - tavelram
Livet går upp och ner.
Life is a roller coaster - livet är som en bergodalbana.
Ja, idag har det verkligen gått upp och ner. Ena minuten är man glad och tänker positiva saker för att i nästa sekund komma på att en människa som funnit i ens liv så nära helt plötsligt inte finns mer.
Men det finns som tur är människor som inte räds att fråga och att bry sig. Det känns skönt att prata om sin sorg. Det är skönt att få gråta och skönt att få skratta tillsammans med någon som har positiva, glada minnen.
Det är också skönt att få positiva kommentarer för sin blogg och veta att man skriver det många tänker. Jag vet inte vad jag vill med den här bloggen. Jag vet bara att jag mår bra att få skriva av mig, och kan jag då dela mina tankar med andra på detta sätt så känns det rätt.
Idag är det valborgsmässoafton och ni som känner mig vet att det brukar innebära brasa och chiliconcarne. Tanken var redan förra året att det skulle vara sista gången. Men traditioner dödar man inte så lätt...Det fanns de i familjen som krävde chiliconcarne även idag för "det hade han ätit varje valborgsmässoafton sen han föddes". Så ni som undrar kan vara helt lugna. Det puttrar på spisen i Attanäs. Sen att det inte blir huset fullt ikväll får vi ta.
Ner o upp - galen tupp
Ja, idag har det verkligen gått upp och ner. Ena minuten är man glad och tänker positiva saker för att i nästa sekund komma på att en människa som funnit i ens liv så nära helt plötsligt inte finns mer.
Men det finns som tur är människor som inte räds att fråga och att bry sig. Det känns skönt att prata om sin sorg. Det är skönt att få gråta och skönt att få skratta tillsammans med någon som har positiva, glada minnen.
Det är också skönt att få positiva kommentarer för sin blogg och veta att man skriver det många tänker. Jag vet inte vad jag vill med den här bloggen. Jag vet bara att jag mår bra att få skriva av mig, och kan jag då dela mina tankar med andra på detta sätt så känns det rätt.
Idag är det valborgsmässoafton och ni som känner mig vet att det brukar innebära brasa och chiliconcarne. Tanken var redan förra året att det skulle vara sista gången. Men traditioner dödar man inte så lätt...Det fanns de i familjen som krävde chiliconcarne även idag för "det hade han ätit varje valborgsmässoafton sen han föddes". Så ni som undrar kan vara helt lugna. Det puttrar på spisen i Attanäs. Sen att det inte blir huset fullt ikväll får vi ta.
Ner o upp - galen tupp
Väldigt personligt...
.. men jag känner att jag måste skriva.
Hansis mamma har varit svårt sjuk i cancer och fick somna in igår. Denna otroliga människa som fött 8 barn och haft en massa fosterbarn/sommarbarn/ barnbarn/barnbarnsbarn att ta hand om och älskat.
Denna otroliga människa som har sett allihop och aldrig jämfört eller favoriserat någon. Denna kvinna som lyssnat och tröstat så många. Nu är det vi som behöver tröstas och vi måste klara det utan dig.
För våra barn förklarar vi att du blivit ett ängel som sitter i himmelen och tittar ner på oss. Att du fortfarande är med oss fast vi inte längre kan krypa upp i din famn och få tröst.
Men det är få människor som har åstadkommit så mycket på sin tid på jorden. Mycket som inte syns men som känns här inne i hjärtat.
Du fattas oss..
.
Hansis mamma har varit svårt sjuk i cancer och fick somna in igår. Denna otroliga människa som fött 8 barn och haft en massa fosterbarn/sommarbarn/ barnbarn/barnbarnsbarn att ta hand om och älskat.
Denna otroliga människa som har sett allihop och aldrig jämfört eller favoriserat någon. Denna kvinna som lyssnat och tröstat så många. Nu är det vi som behöver tröstas och vi måste klara det utan dig.
För våra barn förklarar vi att du blivit ett ängel som sitter i himmelen och tittar ner på oss. Att du fortfarande är med oss fast vi inte längre kan krypa upp i din famn och få tröst.
Men det är få människor som har åstadkommit så mycket på sin tid på jorden. Mycket som inte syns men som känns här inne i hjärtat.
Du fattas oss..
.
Roadshow med Metrima - Idag Umeå
Idag är vi på roadshow i Umeå. Här visar vi våra radiosystem och MCom.
Sen åker vi vidare söderut mot Sundsvall.
Min favvostad!
Vi ses senare - hej!
Sen åker vi vidare söderut mot Sundsvall.
Min favvostad!
Vi ses senare - hej!
I norrland igen.
Nu är hon ute o reser igen. Denna gången till Skellefteå.
Landade igår till ett soligt och förhållandevis varmt Skellefteå där det fortfarande låg en decimeter snö.
Tyvärr fick jag inte kablen mellan kameran och datorn så mina egna bilder får ni se sedan. Däremot hittade jag min patientbricka och några andra kreditkort i min dataväska. Som jag har letat efter dom....
Ja, igår gick jag en sväng på stan, tränade och bastade och sen tog jag det lugnt på rummet resten av kvällen.
Idag ser planen ut att jag strax ska gå och äta "Scandicfrukost" med allt vad det innebär.
Sen ska jag gå de tio metrarna till Skellefte Kraft där jag under dagen ska utbilda 15 anställlda. Sen går planet hem och i kväll ligger jag i min egen säng i Attanäs igen:-)
Äta prinskorv o äggröra
Scandicfrukost-göra
Landade igår till ett soligt och förhållandevis varmt Skellefteå där det fortfarande låg en decimeter snö.
Tyvärr fick jag inte kablen mellan kameran och datorn så mina egna bilder får ni se sedan. Däremot hittade jag min patientbricka och några andra kreditkort i min dataväska. Som jag har letat efter dom....
Ja, igår gick jag en sväng på stan, tränade och bastade och sen tog jag det lugnt på rummet resten av kvällen.
Idag ser planen ut att jag strax ska gå och äta "Scandicfrukost" med allt vad det innebär.
Sen ska jag gå de tio metrarna till Skellefte Kraft där jag under dagen ska utbilda 15 anställlda. Sen går planet hem och i kväll ligger jag i min egen säng i Attanäs igen:-)
Äta prinskorv o äggröra
Scandicfrukost-göra
Sinnesjuka människor!
Vad är det för samhälle där man inte kan skicka sin 10-åring på cykel 5 kilometer utan att vara livrädd för att någon galning ska komma emellan?
Jag känner så med Englas familj och kan inte med ord beskriva den vrede jag känner.
Nu hoppas jag bara att alla berörda ska få lite lugn och få chans att börja sorgearbetet.
Själv tänder jag ett ljus för Engla och kramar mina egna barn lite extra.
Skön helg igen...
Äntligen blev det helg igen och denna har varit lugn och skön, precis vad vi behövde.
Lisa var lite febrig i slutet på veckan och sov sig igenom fredagen och halva lördagen. Detta gjorde att det blev tid över att börja städa upp på hennes rum. Helt plötsligt kunde man ana att det fanns ett golv under alla saker och plötsligt ville hon vara på sitt rum o leka igen. Nu kan hon också lyssna på favvo-Linda Bengtzing och dansa till så lyckan var fullständig.
Jossan och jag åkte in till stan-stan och köpte en vårjacka på Stadium.
Själv gick jag och nöp i massa softshelljackor men jag var för snål. Varför ska de kosta så mycket? Joel har en snygg jacka från Puma: 
Jossan skulle sova hos Lina så på kvällen gjorde vi tacogratäng med fläskfile.
Suppergott kan meddelas och om ni bara talar om en stund innan ni kommer kan jag nog bjuda på det nästa gång.
Söndag: Kalasväder, vårkänslor och bara såå härligt. Det är detta vi nordbor behöver efter en mörk vinter. På med skitkläder på alla och ut i trädgården. Mycket har blivit gjort: växthuset rengjort och färdigt att börja odlas i, terassen avspolad och rengjord. Cyklarna överkollade och vårens först grillkorv grillad.
Imorgon blir dett jobbet igen och på onsdag åker jag mot Skellefteå igen. Ska utbilda dom i MComs underbara värld. Jag skriver MCom igen för man verkligen ska kunna hitta denna bloggen om man söker på MCom. Eller hur Fredrik?
Kommentarer på bloggen gör att man lägger ner lite extra krut för att dokumentera vårt liv i Attanäs så skriv gärna en liten rad. Denna veckan kan det ju tex bli rapport från Skellefteå om ni har tur. Till helgen spelar Joel sista tävlingen i Blekinge GP och eftersom Joel leder tillsammans med A. Holmberg så är det ju lite spännande inför denna sista tävling.
Och nu veckans boktips:
Jag tipsade innan om Emma Hambergs Mossvikenfruar.
Just nu läser jag Brunstkalendern
och den är ju om möjligt ännu bättre. Speciellt eftersom den utspelar sig i mjölkkossemiljö. En feelgoodbok som passar bra en söndagkväll...
Söndagschill och korvgrill!
Lisa var lite febrig i slutet på veckan och sov sig igenom fredagen och halva lördagen. Detta gjorde att det blev tid över att börja städa upp på hennes rum. Helt plötsligt kunde man ana att det fanns ett golv under alla saker och plötsligt ville hon vara på sitt rum o leka igen. Nu kan hon också lyssna på favvo-Linda Bengtzing och dansa till så lyckan var fullständig.
Jossan och jag åkte in till stan-stan och köpte en vårjacka på Stadium.
Själv gick jag och nöp i massa softshelljackor men jag var för snål. Varför ska de kosta så mycket? Joel har en snygg jacka från Puma: Jossan skulle sova hos Lina så på kvällen gjorde vi tacogratäng med fläskfile.
Suppergott kan meddelas och om ni bara talar om en stund innan ni kommer kan jag nog bjuda på det nästa gång.Söndag: Kalasväder, vårkänslor och bara såå härligt. Det är detta vi nordbor behöver efter en mörk vinter. På med skitkläder på alla och ut i trädgården. Mycket har blivit gjort: växthuset rengjort och färdigt att börja odlas i, terassen avspolad och rengjord. Cyklarna överkollade och vårens först grillkorv grillad.
Imorgon blir dett jobbet igen och på onsdag åker jag mot Skellefteå igen. Ska utbilda dom i MComs underbara värld. Jag skriver MCom igen för man verkligen ska kunna hitta denna bloggen om man söker på MCom. Eller hur Fredrik?
Kommentarer på bloggen gör att man lägger ner lite extra krut för att dokumentera vårt liv i Attanäs så skriv gärna en liten rad. Denna veckan kan det ju tex bli rapport från Skellefteå om ni har tur. Till helgen spelar Joel sista tävlingen i Blekinge GP och eftersom Joel leder tillsammans med A. Holmberg så är det ju lite spännande inför denna sista tävling.
Och nu veckans boktips:
Jag tipsade innan om Emma Hambergs Mossvikenfruar.
Just nu läser jag Brunstkalendern
och den är ju om möjligt ännu bättre. Speciellt eftersom den utspelar sig i mjölkkossemiljö. En feelgoodbok som passar bra en söndagkväll...Söndagschill och korvgrill!
Balklänningen!
Modellen till vänster fast i aprikost, utan axelband och lite bubbel o så.
Vi ska sy den!
Oreda i vardagen.
Precis som Anna så väntar jag med att uppdagera min blogg tills jag kommit ifatt mig själv. Men kortfattat kan man väl påstå att resan nedan tog mer än musten ur mig. Det tillsammans med allmän oreda på jobbet och lite för mycket ideellt arbete på fritiden har gjort mig lite utmattad...
Nu försöker jag bringa lite ordning och reda i min vardag så jag kan gå vidare.
Tills dess får ni väl läsa Aftonbladet eller någon annan trevlig sida.
Sammanfattning
Nu har jag varit hemma några dagar och börjar komma tillbaka till verkligheten. För det känns lite som en dröm alltihop. På en vecka har jag färdats till andra sidan jorden, upplevt en otrolig värme både fysiskt och psykiskt och sen hem igen på mindre än fem dygn. "Galet" som Anna sa!
Jaha, var var jag när jag slutade? Jag skulle gå och lägga mej på onsdagen eller hur?
Den natten frös jag trots att jag stängt av AC:n och efter några sömnlösa timmar gick jag upp och tog en Ipren och vips så somnade jag. Vaknade genomsvett med lakanet som ett dragspel... Feber? Ja, jag antar det. Klockan var halv sex och det var dags att stiga upp. Just i det ögonblicket hade jag bara i huvudet att jag skulle överleva tills kl. 21 när jag fick sätta mig på planet hem.
Men en rejäl frukost och lite mer Ipren gjorde susen. Vi checkade ut från hotellet och blev hämtade av en privatchaufför. Efter en häftig resa genom Manilas gator( att vi inte såg en enda olycka under vår tid här...De körde som fullständiga galningar.) Eller som någon sa: "Det här med filkörning är bara en rekomendation." Man ligger helt enkelt med ena hjulet i ena filen och andra i den andra filen och sen tutar man.
Observera el och teleledningarna på vänstra bilden.
Vi kom i alla fall fram till ABBs kontor och det var ett fräscht ställe med vakter och passerlås överallt. Kaffe o vatten serverades och även där envisades de med att ha AC.n inställd på 17 grader så vi satt och småfrös. Vi hade ett affärssnack där de talade om att de tänkte utöka våran affär kraftigt om detta gick i lås. Och det kommer det att göra!
Sen var det dags för Training! David från ABB i Nyköping startade och sen tog jag över. Det gick jättebra. De lyssnade uppmärksamt och ställde relevanta frågor så jag tror de hade förstått det mesta. Jag demade deras blivande system och allting funkade (Kors i taket!!!) Vi avslutade med en pizza, autografskrivning (nåja, jag skrev mitt namn på alla diplomen) och sen den obligatoriska fotograferingen.
Jaha, sen var det bara att dressa om till lite bekvämare reskläder och ge sig av till flygplatsen. Norbeth och de andra var uppriktigt glada att jag tagit mig tiden att komma, och sa att jag alltid var välkommen tillbaka. Något de också senare bekräftade i ett mail som väntade på mig när jag kom hem. Detta kändes skönt att ha med sig när jag gav mig hemåt.
Hemresan är nästan ett kapitel för sig så jag laddar upp denna först.
Hemma igen!
Nu är jag hemma efter en mycket intensiv vecka med alldeles för många flygtimmar, alldeles för lite sovtimmar men med många upplevelser rikare. Nu ska jag försöka varva ner och komma ikapp och sen hoppas jag återkomma med en slutlig sammanfattning av min korta långresa.
Tills dess har jag bara en sak att säja:
Borta bra men hemma världsbäst!
Tills dess har jag bara en sak att säja:
Borta bra men hemma världsbäst!
Fortsättningen på onsdagen...
...för visst är det onsdag, eller?
Nu är jag förvirrad. Hjärnan försöker förtvivlat koppla att det är mörkt, klockan är halv elva på kvällen och du ska sova. Men det är inte helt enkelt.
Jag fortsätter på min följetong. Vår sightseeing avslutades vis SM Asia Mall. Ett av asiens största köpcentran. Vi lämnade vår gudie Joe och eftersom vi inte hade lyckats få ut några kontanter gav Fredrik honom sina sista 10 EUR. Joe blev jätteglad och senare förstod vi att vi givit honom en femtedels månadslön ungefär... Han var villig att köra oss imorgon igen om man säjer så.
Sen fick vi ut lite pengar ur Bankomaten som vi förtvivlat försökte göra av med. De gick inte. NU ska ni ju veta, ni som inte känner mej att jag är ganska småsnål. Varför ska jag handla bara för att det är billigt....
NOT!!! Nej, det var snarare så att jag blev anti av alla inkastare eller vad man ska kalla dem. Människorna som ljudlöst smög upp brevid en, bakom en och framför en och hela tiden ville hjälpa till. Nästan som i Turkiet. Men priserna var väldigt skiftande, det fanns billiga och dyra saker. Lite billiga saker köpte jag dock. Nu kan jag inte avslöja vad eftersom det blir en hemlis tills jag kommer hem.
Efter shoppingrundan åkte vi tillbaka till hotellet för en välbehövlig dusch... Det ÄR varmt! Känns som ett våtvarmt omslag när man är ute. Inne finns dock alltid AC vilket kanske inte är så bra alla gånger.
Sen dröjde det inte länge förrän ABB-folket kom hit och hämtade upp oss. Vi åkte tillbaka till SM Mall och gick ytterligare runt lite i affärerna. Detta är ju alltså stället där elmätarna och MCom ska installeras.
Sen gick vi längs kajen och letade efter ett bra ställe att äta. Där var inkastarna ännu värre än i Turkiet och bestod inte bara av tjejer och killar utan även av oidentifierbara "detar". Skumt. Men vi hittade ett ställe och vår Philippinske kollega Norbeth beställde in massa rätter. Det kom in Mangoshake - typ milkshake fast av enbart mango och då inte den mango vi kan köpa på ICA Jämjöhallen utan en gul, saftig och söt en. Gott!
Och sen massa fisk. Krabba, räkor, bläckfisk och massa annat. Tur för dej Hansi att du slapp detta. Du hade nog inte gillat det. Däremot hade nog gillat San Miguelen som hörde till. Nu förstår jag också varför man tillverkar sån "lättdrucken" öl här. Det är det enda man orkar dricka i denna värmen.
Som jag nämnde tidigare så har de AC överallt. I bilar och inne i alla byggnader. Så nu har jag nog drabbats av AC-sjukan. Min näsa rinner och är heltäppt samtidigt och det känns som en jätteförkylning är på G. Och några Echinaguard har jag ju inte med mig. Men de kanske kan ordna andra kraftigare grejer här, vem vet.
Risken är väl att jag får sitta i karantän ännu längre då innan jag blir insläppt i huset där hemma.
Men nu ska jag ringa hem och kolla läget sen är det läggdags. Klockan är 23 och det blir en lång dag på jobbet imorn.
Nästa gång vi hörs är jag nog tillbaka i Sverige!
Puss o hej - skaldjurspastej
Nu är jag förvirrad. Hjärnan försöker förtvivlat koppla att det är mörkt, klockan är halv elva på kvällen och du ska sova. Men det är inte helt enkelt.
Jag fortsätter på min följetong. Vår sightseeing avslutades vis SM Asia Mall. Ett av asiens största köpcentran. Vi lämnade vår gudie Joe och eftersom vi inte hade lyckats få ut några kontanter gav Fredrik honom sina sista 10 EUR. Joe blev jätteglad och senare förstod vi att vi givit honom en femtedels månadslön ungefär... Han var villig att köra oss imorgon igen om man säjer så.
Sen fick vi ut lite pengar ur Bankomaten som vi förtvivlat försökte göra av med. De gick inte. NU ska ni ju veta, ni som inte känner mej att jag är ganska småsnål. Varför ska jag handla bara för att det är billigt....
NOT!!! Nej, det var snarare så att jag blev anti av alla inkastare eller vad man ska kalla dem. Människorna som ljudlöst smög upp brevid en, bakom en och framför en och hela tiden ville hjälpa till. Nästan som i Turkiet. Men priserna var väldigt skiftande, det fanns billiga och dyra saker. Lite billiga saker köpte jag dock. Nu kan jag inte avslöja vad eftersom det blir en hemlis tills jag kommer hem.
Efter shoppingrundan åkte vi tillbaka till hotellet för en välbehövlig dusch... Det ÄR varmt! Känns som ett våtvarmt omslag när man är ute. Inne finns dock alltid AC vilket kanske inte är så bra alla gånger.
Sen dröjde det inte länge förrän ABB-folket kom hit och hämtade upp oss. Vi åkte tillbaka till SM Mall och gick ytterligare runt lite i affärerna. Detta är ju alltså stället där elmätarna och MCom ska installeras.
Sen gick vi längs kajen och letade efter ett bra ställe att äta. Där var inkastarna ännu värre än i Turkiet och bestod inte bara av tjejer och killar utan även av oidentifierbara "detar". Skumt. Men vi hittade ett ställe och vår Philippinske kollega Norbeth beställde in massa rätter. Det kom in Mangoshake - typ milkshake fast av enbart mango och då inte den mango vi kan köpa på ICA Jämjöhallen utan en gul, saftig och söt en. Gott!
Och sen massa fisk. Krabba, räkor, bläckfisk och massa annat. Tur för dej Hansi att du slapp detta. Du hade nog inte gillat det. Däremot hade nog gillat San Miguelen som hörde till. Nu förstår jag också varför man tillverkar sån "lättdrucken" öl här. Det är det enda man orkar dricka i denna värmen.
Som jag nämnde tidigare så har de AC överallt. I bilar och inne i alla byggnader. Så nu har jag nog drabbats av AC-sjukan. Min näsa rinner och är heltäppt samtidigt och det känns som en jätteförkylning är på G. Och några Echinaguard har jag ju inte med mig. Men de kanske kan ordna andra kraftigare grejer här, vem vet.
Risken är väl att jag får sitta i karantän ännu längre då innan jag blir insläppt i huset där hemma.
Men nu ska jag ringa hem och kolla läget sen är det läggdags. Klockan är 23 och det blir en lång dag på jobbet imorn.
Nästa gång vi hörs är jag nog tillbaka i Sverige!
Puss o hej - skaldjurspastej
På sightseeing
Då bar det iväg på en liten sightseeing i Manila. Vår privata guide hette Joe och var en äldre man med lite knackig engelska men... Han tog oss runt i sin Toyota runt i Manila. Bara tt köra här är en prestation och jag förstår äntligen innebörden med att ha ett signalhorn som fungerar.
Mycket i Manila kretsar runt andra världkriget. Staden blev totalt sönderbombad då och det var i stort sett bara den gamla kyrkan San Augustin som klarade sig. Joe tog oss med till minnesplatsen för de stupade och försvunna soldaterna från andra världskriget. En hel park med vita marmorkors i rader. 17000 kors fanns det här och det fick oss att tänka till en aning.
Dessutom fanns här väggar med namn på alla de saknade. Det var minst lika många där. Man blir lite tyst och tänker till ett slag efter detta.
Samtidigt byggs det nya skyskrapor bara en liten bit ifrån detta fridfulla, vackra men ända skrämmande ställe.
Vi åkte vidare och JA mamsen o pappsen: Jag var inne i den gamla kyrkan:
Men där var inte riktigt lika svalkande som det brukar vara i gamla stenkykror, men väldigt vackert.
Den hade stora fina kristallkronor och ett vackert altarskåp med en "Sta Rita" som höll en dödskalle i handen och änglarna svävade ovanför henne. Vi fick även kolla in orgeln och Joe talade med stora ordalag om den, fast jag tycker dock Kyrkhults kyrkas är mycket finare. Stora notböcker hade de också.
Nu måste jag hoppa in i duschen för ABB-grabbarna är på väg hitåt. Vi ses o hörs senare. Hej!
Mycket i Manila kretsar runt andra världkriget. Staden blev totalt sönderbombad då och det var i stort sett bara den gamla kyrkan San Augustin som klarade sig. Joe tog oss med till minnesplatsen för de stupade och försvunna soldaterna från andra världskriget. En hel park med vita marmorkors i rader. 17000 kors fanns det här och det fick oss att tänka till en aning.
Dessutom fanns här väggar med namn på alla de saknade. Det var minst lika många där. Man blir lite tyst och tänker till ett slag efter detta.
Samtidigt byggs det nya skyskrapor bara en liten bit ifrån detta fridfulla, vackra men ända skrämmande ställe.Vi åkte vidare och JA mamsen o pappsen: Jag var inne i den gamla kyrkan:
Men där var inte riktigt lika svalkande som det brukar vara i gamla stenkykror, men väldigt vackert.
Den hade stora fina kristallkronor och ett vackert altarskåp med en "Sta Rita" som höll en dödskalle i handen och änglarna svävade ovanför henne. Vi fick även kolla in orgeln och Joe talade med stora ordalag om den, fast jag tycker dock Kyrkhults kyrkas är mycket finare. Stora notböcker hade de också.
Nu måste jag hoppa in i duschen för ABB-grabbarna är på väg hitåt. Vi ses o hörs senare. Hej!
Soluppgång i Manila
Medans ni ligger och sussar hemma i Sverige sitter jag på 11 våningen på hotellet i Manila och njuter av en vacker soluppgång.
Och tänk att här på 11:e våningen växer och blommar Bouganville. Denna vackra blomma som får en att tänka hav och semester när man ser den.
Ja, en ny dag har börjat. Vi ska försöka komma ut på någon sightseeingtur idag sen ska vi besöka det stora köpcentrat dit vi ska leverera MCom. Ikväll blir det middag tillsammans med ABB-människorna.
Så alla nära och kära därhemma: Sov Gott så håller jag ställningarna här så länge!
Hej o Hå - Turkosblå
Och tänk att här på 11:e våningen växer och blommar Bouganville. Denna vackra blomma som får en att tänka hav och semester när man ser den.
Ja, en ny dag har börjat. Vi ska försöka komma ut på någon sightseeingtur idag sen ska vi besöka det stora köpcentrat dit vi ska leverera MCom. Ikväll blir det middag tillsammans med ABB-människorna.
Så alla nära och kära därhemma: Sov Gott så håller jag ställningarna här så länge!
Hej o Hå - Turkosblå
