Anna sa:

"Var rädd om dej" och jag svarade:
"-Ja, det är jag. Och samtidigt är jag så rädd om alla runt mig. Man vet aldrig hur länge man har varandra."

VI satt och pratade idag om att det var så skönt att svärmor ändå hade haft möjlighet att förbereda allt. Att hon hann säja det som var viktigt och skriva ner det hon funderade på. Det finns ju de som gå hemifrån på morgonen och "puss o hej och ha en bra dag" och sen aldrig kommer hem igen.

Om det skulle skulle vara sista gången du såg din käraste/dina barn eller dina föräldrar: Vad skulle du säja? Vad är det viktigaste du vill förmedla? Vad får du inte glömma att säja? 
Tänk efter ett tag...



Och ta sen och sätt dej brevid dina kära och säj det du tänker på. Skulle du överleva morgondagen så lovar jag att du ändå inte sagt det i onödan...

Puss o kram - tavelram


Kommentarer
Postat av: Broder Pelle

Ja varför ska det vara så svårt att säga de där positiva sakerna om ens medmänniskor? Man skulle ju inte vara den man är om man inte vuxit upp med dem omkring sig och som har betytt så mycket för en. Jag är jättelycklig för att jag vuxit upp med så goda föräldrar och syskon som jag har. De finns ju i tankarna mins varje dag och inte är det några negativa tankar man tänker. Det är så skönt att säga att man
tycker om någon och uppskattar att dom finns för en. Men det är ändå för sällan som man uttalar det verbalt. Men bara tanken att dom inte skall finnas där en dag betyder ju att man har väldigt stor behållning av att dom finns här o nu. AnnaKarin du fyller ut ett stort tomrum för mig och hoppas det så ska förbli.Det låter mycket bättre än att det skulle bli ett stort tomrum om du inte fanns.
Kram Pelle

2008-05-04 @ 10:17:05
Postat av: Jag själv

Åhh...
Jag måste säja att det var fina ord. Jag tror också att vi har varit lyckligt lottade med en trygg uppväxt och en härlig familj. Det är det som är tryggheten även när man vuxit upp och blivit "vuxen". Jag vill att du alltid ska vara världens bästa storebror och finnas där som en stor famn och en axel att luta sig mot. Tack för att du finns och för att jag kan fylla ett tomrum hos dig så liten som jag är;-)
Kram Anna-Karin

2008-05-04 @ 13:23:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0