Sammanfattning
Nu har jag varit hemma några dagar och börjar komma tillbaka till verkligheten. För det känns lite som en dröm alltihop. På en vecka har jag färdats till andra sidan jorden, upplevt en otrolig värme både fysiskt och psykiskt och sen hem igen på mindre än fem dygn. "Galet" som Anna sa!
Jaha, var var jag när jag slutade? Jag skulle gå och lägga mej på onsdagen eller hur?
Den natten frös jag trots att jag stängt av AC:n och efter några sömnlösa timmar gick jag upp och tog en Ipren och vips så somnade jag. Vaknade genomsvett med lakanet som ett dragspel... Feber? Ja, jag antar det. Klockan var halv sex och det var dags att stiga upp. Just i det ögonblicket hade jag bara i huvudet att jag skulle överleva tills kl. 21 när jag fick sätta mig på planet hem.
Men en rejäl frukost och lite mer Ipren gjorde susen. Vi checkade ut från hotellet och blev hämtade av en privatchaufför. Efter en häftig resa genom Manilas gator( att vi inte såg en enda olycka under vår tid här...De körde som fullständiga galningar.) Eller som någon sa: "Det här med filkörning är bara en rekomendation." Man ligger helt enkelt med ena hjulet i ena filen och andra i den andra filen och sen tutar man.
Observera el och teleledningarna på vänstra bilden.
Vi kom i alla fall fram till ABBs kontor och det var ett fräscht ställe med vakter och passerlås överallt. Kaffe o vatten serverades och även där envisades de med att ha AC.n inställd på 17 grader så vi satt och småfrös. Vi hade ett affärssnack där de talade om att de tänkte utöka våran affär kraftigt om detta gick i lås. Och det kommer det att göra!
Sen var det dags för Training! David från ABB i Nyköping startade och sen tog jag över. Det gick jättebra. De lyssnade uppmärksamt och ställde relevanta frågor så jag tror de hade förstått det mesta. Jag demade deras blivande system och allting funkade (Kors i taket!!!) Vi avslutade med en pizza, autografskrivning (nåja, jag skrev mitt namn på alla diplomen) och sen den obligatoriska fotograferingen.
Jaha, sen var det bara att dressa om till lite bekvämare reskläder och ge sig av till flygplatsen. Norbeth och de andra var uppriktigt glada att jag tagit mig tiden att komma, och sa att jag alltid var välkommen tillbaka. Något de också senare bekräftade i ett mail som väntade på mig när jag kom hem. Detta kändes skönt att ha med sig när jag gav mig hemåt.
Hemresan är nästan ett kapitel för sig så jag laddar upp denna först.
Hemma igen!
Tills dess har jag bara en sak att säja:
Borta bra men hemma världsbäst!
Fortsättningen på onsdagen...
Nu är jag förvirrad. Hjärnan försöker förtvivlat koppla att det är mörkt, klockan är halv elva på kvällen och du ska sova. Men det är inte helt enkelt.
Jag fortsätter på min följetong. Vår sightseeing avslutades vis SM Asia Mall. Ett av asiens största köpcentran. Vi lämnade vår gudie Joe och eftersom vi inte hade lyckats få ut några kontanter gav Fredrik honom sina sista 10 EUR. Joe blev jätteglad och senare förstod vi att vi givit honom en femtedels månadslön ungefär... Han var villig att köra oss imorgon igen om man säjer så.
Sen fick vi ut lite pengar ur Bankomaten som vi förtvivlat försökte göra av med. De gick inte. NU ska ni ju veta, ni som inte känner mej att jag är ganska småsnål. Varför ska jag handla bara för att det är billigt....
NOT!!! Nej, det var snarare så att jag blev anti av alla inkastare eller vad man ska kalla dem. Människorna som ljudlöst smög upp brevid en, bakom en och framför en och hela tiden ville hjälpa till. Nästan som i Turkiet. Men priserna var väldigt skiftande, det fanns billiga och dyra saker. Lite billiga saker köpte jag dock. Nu kan jag inte avslöja vad eftersom det blir en hemlis tills jag kommer hem.
Efter shoppingrundan åkte vi tillbaka till hotellet för en välbehövlig dusch... Det ÄR varmt! Känns som ett våtvarmt omslag när man är ute. Inne finns dock alltid AC vilket kanske inte är så bra alla gånger.
Sen dröjde det inte länge förrän ABB-folket kom hit och hämtade upp oss. Vi åkte tillbaka till SM Mall och gick ytterligare runt lite i affärerna. Detta är ju alltså stället där elmätarna och MCom ska installeras.
Sen gick vi längs kajen och letade efter ett bra ställe att äta. Där var inkastarna ännu värre än i Turkiet och bestod inte bara av tjejer och killar utan även av oidentifierbara "detar". Skumt. Men vi hittade ett ställe och vår Philippinske kollega Norbeth beställde in massa rätter. Det kom in Mangoshake - typ milkshake fast av enbart mango och då inte den mango vi kan köpa på ICA Jämjöhallen utan en gul, saftig och söt en. Gott!
Och sen massa fisk. Krabba, räkor, bläckfisk och massa annat. Tur för dej Hansi att du slapp detta. Du hade nog inte gillat det. Däremot hade nog gillat San Miguelen som hörde till. Nu förstår jag också varför man tillverkar sån "lättdrucken" öl här. Det är det enda man orkar dricka i denna värmen.
Som jag nämnde tidigare så har de AC överallt. I bilar och inne i alla byggnader. Så nu har jag nog drabbats av AC-sjukan. Min näsa rinner och är heltäppt samtidigt och det känns som en jätteförkylning är på G. Och några Echinaguard har jag ju inte med mig. Men de kanske kan ordna andra kraftigare grejer här, vem vet.
Risken är väl att jag får sitta i karantän ännu längre då innan jag blir insläppt i huset där hemma.
Men nu ska jag ringa hem och kolla läget sen är det läggdags. Klockan är 23 och det blir en lång dag på jobbet imorn.
Nästa gång vi hörs är jag nog tillbaka i Sverige!
Puss o hej - skaldjurspastej
På sightseeing
Mycket i Manila kretsar runt andra världkriget. Staden blev totalt sönderbombad då och det var i stort sett bara den gamla kyrkan San Augustin som klarade sig. Joe tog oss med till minnesplatsen för de stupade och försvunna soldaterna från andra världskriget. En hel park med vita marmorkors i rader. 17000 kors fanns det här och det fick oss att tänka till en aning.
Dessutom fanns här väggar med namn på alla de saknade. Det var minst lika många där. Man blir lite tyst och tänker till ett slag efter detta.
Samtidigt byggs det nya skyskrapor bara en liten bit ifrån detta fridfulla, vackra men ända skrämmande ställe.Vi åkte vidare och JA mamsen o pappsen: Jag var inne i den gamla kyrkan:
Men där var inte riktigt lika svalkande som det brukar vara i gamla stenkykror, men väldigt vackert.
Den hade stora fina kristallkronor och ett vackert altarskåp med en "Sta Rita" som höll en dödskalle i handen och änglarna svävade ovanför henne. Vi fick även kolla in orgeln och Joe talade med stora ordalag om den, fast jag tycker dock Kyrkhults kyrkas är mycket finare. Stora notböcker hade de också.
Nu måste jag hoppa in i duschen för ABB-grabbarna är på väg hitåt. Vi ses o hörs senare. Hej!
Soluppgång i Manila
Och tänk att här på 11:e våningen växer och blommar Bouganville. Denna vackra blomma som får en att tänka hav och semester när man ser den.
Ja, en ny dag har börjat. Vi ska försöka komma ut på någon sightseeingtur idag sen ska vi besöka det stora köpcentrat dit vi ska leverera MCom. Ikväll blir det middag tillsammans med ABB-människorna.
Så alla nära och kära därhemma: Sov Gott så håller jag ställningarna här så länge!
Hej o Hå - Turkosblå
Framme!
Passade på att vara riktigt multinationell i Frankfurt eller vad säjer ni om denna:
En tysk öl på en sushiresturang på Frankfurts flygplats med en typisk svensk deckarpocket. Till detta åt jag en Italiensk Foccasia med tomater och mozzarellaost.
Och jag hamnade inte brevid en fet tysk som käkade saurkraut och drack öl på planet. Utan brevid en trevlig Filippin som hette Redgy och jobbade på en båt som fraktar timmer mellan Finland, Sverige och Danmark... Det innebär alltså att han passerat Utanför Attanäs åtskilliga gånger de senaste månaderna.
Snacka om att världen är liten.. Han hjälpte mej att fylla i tullblanketterna rätt och visade mej till bagagebandet innan vi skildes åt. Jag lovade vinka nästa gång jag såg ett fraktfartyg segla förbi hemma...
Utsikten från hotellrummet tar vi imorn. Nu är klockan elva på kvällen och jag måste SOVA!!!
På väg...
Sovit som en stock imin säng inatt, inte ett dugg resfebrig. Men vaknade till strax efter fyra och sen var det kört. Bara att gå upp och njuta av tystnaden en stund.
Nu har jag checkat in på Kallinge efter att tagit mej igenom säkerhetskontrollen. Tack Alexanders mamma!
Så framför mej har jag ett boardingkort med hela resan och en disig marsmorgon utanför fönstret.
F17 skickar upp JAS-plan på löpande band men "mitt" plan från Stockholm har inte dimpt ner än. Jag är lugn om än lite spänd och har just upptäckt att ljudboken jag laddat till min mobil har jag redan läst:-S Inte undra på att jag tyckte baksidetexten lät bra men bekant. Kan förresten lämna två boktips: Små citroner gula av Kajsa Ingemansson och Mossvikenfruar av Emma Hagberg. Båda två härliga "tjejböcker".
Men då far vi vidare i världen. Jag återkommer!
Puss o hej, jag - en affärstjej!
Filippinerna here I come!
Snacka om miljöombyte... Och tidsomställning. Jag som bara har rest max en tidzon förrut. Som blev jätteförvirrad när jag vaknade på Ålandsfärjan och inte visste om klockan var halv 8 eller halv 9...
Men nu far jag. Och hoppas kunna rapportera något under veckan annars återkommer jag till helgen när jag återigen är på svensk mark.
Melodifestival i staun
Det började med det obligatoriska minglet
Sen gick vi in på arenan och kollade våra platser. Ingegerd är ju inte den bästa på att boka biljetter men alla blev nöjda. Josefin och Patrik fick sitta längst upp och hade kanonöverblick över allt.
Ingegerd och jag satt på nedersta raden precis brevid scenen där allt hände. Vi kunde i princip ta på alla artisterna.
På sista bilden ser man tydligt Charlottes vackra ögonskugga...
Efter en skojsig kväll drog vi hem i mörkret men stanade till vid Statoil för att kvittera ut våran gratiskorv. En stor eloge till grabbarna på Staoil som slet sitt hår ;-) för att alla skulle få korv. Kom ihåg att detta bara var genrepet!
Idag styr vi bilen västerut för 4årskalas i Öjavad. Den här lille killen fyllde år igår.
Sen blir det väl lite firande av mammsen och Anna som också fyller år i dessa dagar.
