Livet i och utanför Attanäs

Då bar det iväg på en liten sightseeing i Manila. Vår privata guide hette Joe och var en äldre man med lite knackig engelska men... Han tog oss runt i sin Toyota runt i Manila. Bara tt köra här är en prestation och jag förstår äntligen innebörden med att ha ett signalhorn som fungerar.
Mycket i Manila kretsar runt andra världkriget. Staden blev totalt sönderbombad då och det var i stort sett bara den gamla kyrkan San Augustin som klarade sig. Joe tog oss med till minnesplatsen för de stupade och försvunna soldaterna från andra världskriget. En hel park med vita marmorkors i rader. 17000 kors fanns det här och det fick oss att tänka till en aning.

Dessutom fanns här väggar med namn på alla de saknade. Det var minst lika många där. Man blir lite tyst och tänker till ett slag efter detta.
 Samtidigt byggs det nya skyskrapor bara en liten bit ifrån detta fridfulla, vackra men ända skrämmande ställe.
Vi åkte vidare och JA mamsen o pappsen: Jag var inne i den gamla kyrkan:
Men där var inte riktigt lika svalkande som det brukar vara i gamla stenkykror, men väldigt vackert.


Den hade stora fina kristallkronor och ett vackert altarskåp med en "Sta Rita" som höll en dödskalle i handen och änglarna svävade ovanför henne. Vi fick även kolla in orgeln och Joe talade med stora ordalag om den, fast jag tycker dock Kyrkhults kyrkas är mycket finare. Stora notböcker hade de också.
Nu måste jag hoppa in i duschen för ABB-grabbarna är på väg hitåt. Vi ses o hörs senare. Hej!