Livet i och utanför Attanäs

Läste en artikel i en tidning idag:
"Sverige importerar långt över 300 000 ton nya kläder och skor om året. Det innebär minst 34 kilo per invånare."


Bloggarna på blogg.se brukar handla om vad och var man har köpt den här tröjan, skorna och annat men jag bara måste:

KÖPSTOPP!!!!



Det är ju för f*n inte klokt, 34 kilo nya kläder och skor om året!!!

Så, det var mitt inlägg i denna debatten och jag avslutar med:

"Man kan ingenting ta med sig dit man går.."

Jag gillar inte november!
Inte så att jag gräver ner mig och deppar mig igenom hela månaden men jag tycker bara november är en stor, tjock lidelse. De sköna höstdagarna i oktober är förbi. Tiden är ställd till vintertid vilket innebär mörkt, mörkt, mörkt om kvällarna.



Ute är det grått, disigt, regnigt och blåsigt. Vindarna kommer oftast från norr eller öst så här års och bor man som vi med ett öppet hav rakt öster om oss är det kallt vill jag lova.
Men...
Positiva Anna-Karin har svårt att inte hitta det ljusa även i denna tillvaron:
Förbanna inte mörkret utan tänd ett ljus!



Värmeljus som ökar mysfaktorn och gärna lite glögg som värmer. För mig är glögg ingen juldryck utan en mysdryck! Har redan avverkat ett par liter...



Så idag blir det Husmodern Anna-Karin som får komma fram. Städa, baka och ett långkok på spisen. Bra musik på stereon och massa värmeljus. Och om en vecka får vi sätta fram stakar och stjärnor och sen går det fort!

Man kan välja: Välja att tänka negativt eller att tänka positivt. "Jag väljer Glädje" som min kära vän Kay Pollak så tydligt visat att man kan. Han har även hjälpt mig att ta steget in i körens underbara värld igen. Tack Kay!

Jag tror den är på väg! Men en positiv 40-årskris. Eller ingen kris utan kanske en plötslig längtan efter att göra något för mig själv. I varje fall har jag i hela mitt liv haft tre olika "hobbysar" (hur säger man hobby i flertal?). Dessa tre har fått mig att må bra under åren och jag har verkligen trivts med dem. Men av olika anledningar la jag av med dem en efter en, främst av tidsbrist. Men nu när man närmar sig den magiska 40årsgränsen kommer de smygande och tränger sig på. Pockar på uppmärksamhet och nu har jag äntligen tagit dem till mig och an dem.

Presentation:

• Ridning: Jag red i princip varje dag från jag var 8-9 år tills jag började gymnasiet. När jag var 13 köpte jag mitt älskade fjordsto Belinda och tillsammans upplevde vi mycket. Jag fortsatte rida lite sporadiskt men när jag sen flyttade till Staun och sen vidare till Attanäs så försvann hästarna ur mitt liv. Den dagen jag sa upp mig från Metrima började en liten tanke att gro att kanske, kanske skulle jag nu kunna ha tid med en liten häst igen. Och nu är läget så här. Jag äger 1 fjording, 1 shetlandsponny och sen rider jag ett islandssto 2 dagar i veckan! Bara så där!

• Symaskinen: Den fick jag av min farmor och farfar när jag var 15. Innan dess hade jag trakasserat min mammas gamla gröna fina Husqvarna men nu fick jag en alldeles egen och den användes flitigt. Det syddes väskor, kläder och annat smått och gott! Nu har den stått rätt still. Ja, visst har den varit framme när man lagt upp gardiner, sytt på en lapp på ett par söndriga jeans och visst sydde jag lite kläder åt Barnen när de var små. Men annars...Så när jag erbjöd mig sy Annas balklänning för tre år sen var både jag och maskinen lite ringrostiga. Men det gick ju bra och NU är det dags igen! Jenny tar studenten i vår och jag ska sy hennes balklänning och nu har jag även fått ideer på andra projekt. Det är så kul att sy och kunna designa själv precis som man vill ha det och som min granne Therese sa en gång när jag satt vid symaskinen när hon kom hit: "Anna-Karin, det syns verkligen att du gillar att sy för det lyser om dej när du sitter där".

Nä, det är inte symaskinen på bilden som jag syr på just nu....

• Kör: Jag sjöng i ungdomskören i Kyrkhult i min ungdom. Jag älskade det! Men sen försvann även det ur mitt liv. Visst var jag med i luciatågen i skolan och så där, men just den här körövningen en gång i veckan för att sen sjunga upp inför publik någongång ibland har jag saknat så. Jag har lidit mig igenom "Körslaget" på tvn och bara velat vara med! Jag har suttit i kyrkan och sett glädjen i körmedlemmarnas ansikten när de sjunger. Jag har även förvarnat körledaren Mats i flera år att när det lättar på "köra, hämta, lämna fixa med barnen" DÅ kommer jag och knackar på kör-dörren. Och NU äntligen är jag där! Jag har redan hunnit med 3 körövningar i Gospelkören i Jämjö/Torhamn och det är precis lika kul som jag minns det.

Ja, så nu är mina 3 önskningar uppfyllda och jag känner en skön känsla sprida sig i kroppen...
Fortfarande är givetvis min familj och mina barns aktiviteter högst prioriterade men efter att helhjärtat ägnat mig åt att vara "mamma" i snart 16 år känns det lite skönt att kunna göra sådant här för mig själv.

Så till mina läsare där ut: Carpe Diem - Ta vara på dagen. Gör saker ni mår bra av!