Årets Jämjöbo!!!!! Olivia Leandersson 15

Intet ont anande vandrade vi runt i Jämjö på Jämjödagen. Vi tog en tur vid Skjutsstationen just när Årets Jämjöbo skulle utses. Och döm om vår förvåning när det var "vår alldeles egna" Olivia Leandersson som fick kliva upp på scenen.


Denna supertjej som bl.a vann kombinationen i Alpin-USM i Gesunda tidigare i våras.


Olivia: Du är bäst och vi är superstolta över dej!

Årets Jämjöbo! Stort!

Grattis

Hällristningar i Steneryd

Hej!

Idag fick jag följa med Jossan och hennes klass på utflykt till hällristningarna i Torhamn. Jag var med som chaffis men det innebär ju också att man får vara med från början till slut.
Det var en härlig dag med underbart majväder och spännande berättande av Ola Palmgren från Blekinge Museum. Det var faktiskt så man ångrade att man inte hängde med mer på historielektionerna i trean.
Men barnen var intresserade och sög in allt han sa.


Luften var varm och full av pollen men vad gjorde det. Fram med papper och vattenfärger för här skulle hällristningarna dokumenteras. Hästarna fastnade på Josefins papper i alla fall.


Sen när jag släppt av barnen vid skolan gick jag genom Ådalen och kollade in det härliga blomsterlivet där.


Liljekonvalj och förgätmigej.  Vilken underbar kombination. Doften och dessa små, små blommor blir något stort tillsammans. Jag plockade faktiskt en bukett och la på Lelles grav när jag gick förbi. Det kändes ok att göra så fast jag egentligen gav buketten till alla jag saknar, som inte längre finns.
Sen blev det en skön hemmadag med grillning framåt kvällen. Nu kollar vi Talang08 och laddar för morgondagen. Det är ju LÖDAAG imorn. Dessutom är det Jämjödagen med allt vad det innebär.
See You tomorrow in Jämjö!






Den där Anna...

Jag har en brorsdotter som heter Anna. Jag var 17 år när hon föddes och redan från början kände jag en samhörighet med denna lilla människa. Jag passade henne när hon var lite och vi fick ofta höra hur lika vi var varandra. Jag sträckte på mig och tyckte det var häftigt att ha en till jag fast i miniatyr:-). Åren gick och lilla Anna (och långa farbrorn.. var en bok jag läste som barn minns jag nu....) blev större och större. Nu är hon längre än mig och har betydligt mer muskler än mig. Men fortfarnde är hon min älskade brorsdotter. Hon ska ta studenten i år och när hon började prata om studentbal på slottet så började en idé gro i mitt lilla huvud. Jag har haft mycket att göra denna vår och något som får mig att koppla av och glömma tid och rum är att sy! Så jag erbjöd mig (tvingade) att få sy Annas balklänning.
Och nu är den klar!
Annas balklänning som jag sytt.

Och då skriver min fantastiska Anna så här på sin blogg Klicka här
Jag tycker det är så häftigt och om jag skulle bli sysslolös någongång skulle jag sy dag in och dag ut. Eller som min granne Therese sa: "Anna-Karin, det syns att du gillar att sy för du ser alltid så lycklig ut när du sitter framför symaskinen".

PS. Jag har blivit begåvad med en till underbar brorsdotter som heter Jenny och hon kan vara lugn....jag kommer att sy en balklänning åt henne också, vara sig hon vill eller inte;-)

Älskar er!

Amelia Adamo sa....

..några ord som jag kände jag ville förmedla:

Nu infaller den underbaraste av årstider, tiden fram till midsommar. Tänk på skomakaren som tog ledigt mellan hägg och syren. Ta en promenad bland kolonilotterna eller villaträdgårdarna, se hur det prunkar och växer. Se hur solen värmer ståndare och pistiller, lyssna till fågelsången, gläds åt hur naturen ångar av lust. Gå inte och lägg dig. Gör som norrlänningarna bli lite tokiga i maj - sova kan ni göra resten av året. Njut av de ljusa nätterna. Ta vara på mornarna, gå upp lite tidigare bara för att hänföras av skönheten av att få se när solen går upp. Och lyssna till siskor, sparvar och lärkor.
Att bli natur-lycklig är ganska enkelt. Du behöver inget sällskap, du behöver inte vara överens eller sams. Du behöver inga pengar. Lyckan finns runtomkring dig. Ta vara på den här lyckotiden. Det handlar bara om några skira, sköra veckor. Spärra upp ögonen, stäng av I-phonen och mobilen, närma dig jorden.
Lyssna till de här vackra orden: morgonrodnad, knoppande, ljusgrönt, blomrikt, nektarstinn, citronfjäril, grönska, beteshage, näktergal, juninatt.
Vilka ord får dig att gråta av lycka?
Säg de högt. NU.
Strax blir allt som vanligt igen och du kan åter sucka över allt hemskt som händer världen och just dig.
Amelia Adamo





Är inte detta sommar så vet jag inte....

Underbara dagar i maj...
Häggen blommar, boken har slagit ut sina limegröna blad och luften är hög och himlen klarblå. Ja, det är svårt att inte må bra såna här dagar.
I torsdags fyllde Sandra 20 år och det var kalas i trädgården på Stationsvägen. Det är i och för sig nästan alltid vackert väder när Sandra fyller år men denna gången var det ju extremt skönt. Kul att träffa alla, speciellt Olivia som varit norrut och åkt skidor i ett halvår nästan.
 
Lisa gick loss på fotbollen tillsammans med kusinen Viktor:
 Visst har hon en stark vänsterfot Anna?

Efter mycket god mat och trevligt sällskap åkte vi hem och Kerstin kunde konstatera att våra vänner stinkpaddorna flyttat upp till pölen bakom ladan och satt där och "lät". Trevligt!

Igår skulle dagis promenera till Orionstugan och Lisa studsade upp på morgonen för att åka till dagis. Även om skoskavet gjorde sig påmint. Men det löste vi med de rosa foppatofflorna. De gick hela vägen till Stugan. Själv åkte jag hem och jobbade en stund för att sen åka till Jämjö och Ådalen för att sjunga in våren. BLT gjorde ett trevligt repotage som jag tänkte länka till här:
Kolla länken med webbtv längst ner på sidan. Där filmar de bl.a mej när jag vandrar dit.

Jag lägger in lite egna bilder här också:
   
Sen vandrade vi tillbaka till skolgården där vi föräldrar fick kaffe o kakor och fick sitta på filtar o fika. Barnen fick grillad korv. Där satt jag och pratade bort en bra stund med de andra föräldrarna. Sen fick vi även följa med in och ha en lektion i skrivstil. Sen var skoldagen slut för Josefin. Vi gick till Jämjöhallen och köpte lite picknickmat och åkte ut till hallarum och solade och fikade. Jossan gick på upptäcksfärd och det var ljuvligt väder.
 Dock var inte vattnet riktigt badvänligt idag. Åtminstone inte temperaturen...
Istället åkte vi och hämtade Lisa och sen åkte vi hem och tog premiärdoppet i poolen.
Ja, denna fredag den 9 maj kommer jag att minnas som en härlig dag i mina döttras sällskap.

Blommor och blad - gör människan glad

Piglux inte

Ja, Lisa fixade det hela så smidigt.
När jag väl fått läkartid i Jämjö och tog henne under protest ut i bilen för att åka dit så...vred hon tillbaka sin arm. Så när vi kom fram till doktorn så var hon så frisk i armbågen hon bara kunde vara och skuttade glatt ut från undersökningsrummet....
Men, men det var ju inte hela världen. Läkaren skrattade gott och Lisa fick sin utlovade stora glass. (Hot o mutor, finns det något annat sätt att uppfostra barn på?)
Sen blev eftermiddagen så lugn att somnade i varsin ände på soffan framför "Pippi på de sju haven".
Tänk vad orolig man är när barnen är sjuka och vad skönt det är när det sjuka går över så snabbt. Nu har jag två andra barn med huvudvärk istället men det är nog en komination av trötthet och vätskebrist. Det försvinner nog med Joels tacobiffar och  ett stort glas mjölk.

Så är livet i Attanäs. Hur har ni det i resten av världen?


Piglux



Pigluxation

(eller på svenska: urledvridning av armbågsleden hos barn)
 
Det inte så ovanligt att ett av underarmens ben (strålbenet) kommer ur led i armbågsleden om man drar hastigt och kraftigt i armens längdriktning. Det kan till exempel hända om man håller i barnets händer och svänger barnet runt som en karusell. Denna typ av skada drabbar småbarn upp till 4-6 års ålder och kallas sedan gammalt för pigluxation (efter piga = barnflicka).

 

Detta är just vad som drabbat Lisa. Och hon är otroligt rädd för att behöva åka till doktorn... Vi får se hur det artar sig. Det är ju inte första gången det händer henne och de andra gångerna har det redat till sig utan att vi behövt göra något.





 


Maj är välkommen

Något slog mig idag. Det är redan maj!
Det är en av årets alldeles speciellt bästa månader. Mellan hägg o syren ni vet.
Min absolut bästa favvofärg är färgen av nyutslagen bok.



Den där limegröna friska färgen. Den framkallar minnen och lukter. Lukten av liljekonvalj utslagen under "boken" på grusvägen till gården i Hallandsboda.
Nuförtiden är det någon som griper tag i mig när jag åker genom bokskogen vid Målen på väg hem. Jag tänker på att det är Karl-Axel-tid. Och Karl-Axel-tid innebär sommartid och sommartid innebär så mycket härligt.
Ett annat starkt minne är när när körsbärsträden blommar. Det är väl lite Astrid Lindgren-romantik med körsdärsdalen i Bröderna Lejonhjärta men jag tänker på de stora körsbärsträden vid banvaktsstugan i Hallandsboda. (Jag vet att det tog länge innan jag förstod att det inte hette barnvaktsstugan. Jag var helt övertygad om att det hade bott en barnvakt där...) När jag var liten bodde där en man som hette Stig och som var en jäkel på att spela dragspel. Han fyllde år den 20 maj och då blommade alltid hans körsbärsträd för fullt. Konstigt att man lägger såna saker på minnet, sen kommer man inte ihåg att köpa bröd när man åker och handlar...

Men idag har det som sagt varit underbart sommarväder. Och det var två flickor i morse som tyckte det var dags nu.. dags att fixa poolen. Så sagt och gjort. Poolen är rengjord och påfylld med 15 cm vatten. Dock var det ingen som var sugen på att bada sen. Men det kommer, jag vet det.
När väderprognosen på Superstart ser ut så här:

image120
Jag tycker det är rätt lätt att stå ut när man ser detta:-)

Maj är välkommen!

Anna sa:

"Var rädd om dej" och jag svarade:
"-Ja, det är jag. Och samtidigt är jag så rädd om alla runt mig. Man vet aldrig hur länge man har varandra."

VI satt och pratade idag om att det var så skönt att svärmor ändå hade haft möjlighet att förbereda allt. Att hon hann säja det som var viktigt och skriva ner det hon funderade på. Det finns ju de som gå hemifrån på morgonen och "puss o hej och ha en bra dag" och sen aldrig kommer hem igen.

Om det skulle skulle vara sista gången du såg din käraste/dina barn eller dina föräldrar: Vad skulle du säja? Vad är det viktigaste du vill förmedla? Vad får du inte glömma att säja? 
Tänk efter ett tag...



Och ta sen och sätt dej brevid dina kära och säj det du tänker på. Skulle du överleva morgondagen så lovar jag att du ändå inte sagt det i onödan...

Puss o kram - tavelram


RSS 2.0