Väldigt personligt...

.. men jag känner att jag måste skriva.

image117

Hansis mamma har varit svårt sjuk i cancer och fick somna in igår. Denna otroliga människa som fött 8 barn och haft en massa fosterbarn/sommarbarn/ barnbarn/barnbarnsbarn att ta hand om och älskat.
Denna otroliga människa som har sett allihop och aldrig jämfört eller favoriserat någon. Denna kvinna som lyssnat och tröstat så många. Nu är det vi som behöver tröstas och vi måste klara det utan dig.

För våra barn förklarar vi att du blivit ett ängel som sitter i himmelen och tittar ner på oss. Att du fortfarande är med oss fast vi inte längre kan krypa upp i din famn och få tröst.

Men det är få människor som har åstadkommit så mycket på sin tid på jorden.  Mycket som inte syns men som känns här inne i hjärtat.

Du fattas oss..

.

Kommentarer
Postat av: anna karlsson

åh va fint sagt... man blir verkligen tårögd.

2008-04-28 @ 14:14:11
Postat av: Sandra

Vilken fin bild på lilla momo. Och fint skrivigt.
De är tur att vi ha varandra.
Kram Sandra

2008-04-29 @ 15:02:36
Postat av: Denise

Känns konstigt att läsa det.. Jag har varit så långt borta från allt och har nog inte riktigt förstått att det verkligen har hänt. Jag såg henne aldrig riktigt sjuk, bara hört det i telefonen. När jag läste grät jag för första gången.

2008-05-11 @ 09:33:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0