Livet i och utanför Attanäs

30 juli Torsdag Mellan Milano och BadGastein

Vaknade och åt frukost. Packade det sista och gav oss av från Hotel Demo. Lite jobbigt blev det när man plötsligt inte kunde betala med kort som planerat. Men Ingegerd halade upp lite ”cash” ur ”magen”.
Sen sa vi Ciao, Ciao till våra nya vänner i smörgåsbaren och traskade bort till stationen. Där hoppade vi på det flashiga tåget som går mellan Milano och Venedig. Det kändes nästan lite kyligt av luftkonditioneringen när vi steg på men efter några minuter var vi lika svettiga och varma igen. Men resan gick fort och lätt till och strax var vi framme i Verona där vi skulle byta tåg till ett regionalt som skulle ta oss norrut till Innsbruck och Alperna. Norrut dvs. hemåt…
Nu lämnar det mysiga landet Italien där jag alltid känt en speciell värme oavsett om jag varit här på skidsemester eller som nu mitt i sommaren. Det var inte sista gången jag var i Italien. Funderar på en studiecirkel i italienska till hösten…

Vi åkte förbi otroliga vinodlingar som täcker varenda liten kvadratmeter. Fram till Brennerpasset flöt det på bra. Men där skulle vi byta till ett annat tåg som skulle gå till Innsbruck. Vi hoppade av och började leta efter en anslagstavla för att se vilket spår det skulle gå ifrån. Där stod det Perrong 1N. Vi och några backpackstjejer begav oss dit. Inget tåg… Där stod en man utan skor på fötterna och vi frågade honom om det var här tåget till Innsbruck skulle komma in. Visst sa han och vi coolade ner oss en stund. Men inget tåg kom och efter några förvirrade minuter och ett upptäckt anslag om att tåget ersatts med buss (Emmabodafenomenet) stod det klart för oss att bussen avgått från vägen utanför för 5 minuter sedan. Samtidigt som vi stod och väntade på perrongen 1 enligt mannen utan skors anvisningar…Resultat av detta: ”Never trust a man without shoes”.
Istället blev pizza på andra sidan gatan och så glad jag blev när jag upptäckte en svensk bil köra förbi. Jag var bara tvungen att vinka. Betala pizzorna och sen till stationen.
NU skulle vi med tåget. Dock rullar det in ett tåg mot München först. Våra nyfunna vänner hoppar glatt på detta och efter en överläggning inser vi att Innsbruck ligger på vägen till München så vi hoppar också på. Får först ursäkta en man som står i utanför dörren och röker. Dock var det så fullt på tåget att vi säger: ”Äsch, vi tar nästa istället” och hoppar av. Får ursäkta samma man igen. Sen frågar jag tågvärden på perrongen om tåget till Innsbruck. ”Det ÄR detta” svarar han så vi vänder och gå på igen varvid mannen som röker tittar stort på oss och säger ”again???!”. ”Yes” svarar vi och bryter ut i ett skrattanfall som varade en god stund. Sen hamnar lilla familjen Svensson/Thorell i en kuppe där det redan satt en tjej och en man och de kan inte haft det lätt just då. Som vi skrattade och skulle försöka bli av med all packning och mitt i allt detta får Joel ett sms från Jossan där det står: ”Här regna det som sattan”. Oj, oj oj vad det är kul att åka tåg…

Men resan gick bra och ett snabbt byte i Innsbruck mot Salsburg och där byte till Schwarzach. Det skojigaste i Salsburg var att loken spelade en sklar som lät som saxofon när de axade iväg. Det lät kul. I Schwarzach kom ett tåg in på stationen när vi väntade och släppte tryckluftsbromsarna precis bredvid Joel. Han blev så rädd att han svalde tuggummit! Vi ringde hotellet i BadGastein och sa att vi var sena men på väg och hon svarade något trött: ”I´m waiting”. Då klockan var närmare 10 på kvällen när vi rullade in på stationen var vi ganska tacksamma att vi valt ett hotell som låg så när stationen. Och lilla tanten på hotellet hade väntat tålmodigt och vi fick ett fint rum. När vi sen slog på tv:n visade det sig att det var en match med Manchester United och då var glädjen total för vissa.

31 juli Fredag BadGastein

Efter en god natt förutom för de som var ute och kröp hinderbana och hon som drömde om tusen tågbyten vaknade vi 8.30. Idag skulle vi uppleva en alpsemester i koncentrerad light form. Eller som vi också valde att kalla den: ”Utan långkalsonger i Tyrolen”. Vi började med en traditionell frukost i alperna: Brötschen, schinken unt käse. Bröd, skinka och ost. Sen använde jag medhavd Y3 och tvättade upp lite kläder. Mycket svettiga kläder med sen Milano.
Sen gav vi oss av nedför otroligt branta gator till byn där turistinfo och bankomat hittades. Sen en tuff brant march upp till sittliften. Jag har inga såna muskler, vi har ju inga backar att träna i hemma…Sen åkte vi sittlift upp till toppstugan. Märklig känsla att åka sitt lift utan skidor. Vi var tvungna att ”torråka” för att få rätta känslan. Och hela världen är grön istället för vit. Men Alperna är lika imponerande sommar som vinter i alla fall. Efter en stärkande gulaschsoppa i toppstugan stegade vi vidare till fots uppför berget. Ca 1 km gick vi tills vi kom till en alpbäck där vi drack vattnet direkt från händerna och passade sen också på att plaska med våra fötter i den. Det var vindlande stigar och fantastiska vyer däruppe. Tyvärr går det ju inte att få med känslan på foto men Joel gjorde några tappra försök i alla fall.



 Sen gick vi tillbaka och tog sittliften ner igen. En hisnande känsla att åka sittlift nerför och ha hela dalgången framför sig. Sen blev det gång nertill byn igen och uppför samma branta gator vi gått nerför i morse. Vi köpte lite souvernirer och sen tillbaka till rummet för att hämta badkläder.
Nu skulle det badas! Många olika bassänger både ute och inne med 32gradigt vatten och bubblor både här och där! Härligt! På vägen nedför trappen på hotellet blev Ingegerd stoppad av en man. Han pekade på hennes COOP-nära-kasse och sa på svenska: ”Den kassen hör inte hemma här”. Det visade sig var ett väldigt trevligt par från västkusten som var på väg till Italien med bil och hade checkat in på samma hotell.
Internetcafé är inte alltid vad man tror. I BadGatein bestod det av en Kebab/pizzeria med storbildskärmar med sportkanaler, BlackJackmaskiner och rökande ”turkar”. I ett hörn stod en dator med en myntautomat vid sidan om. 10 cent=1 minut. Vi stoppade i 1,50 EUR och fick en kvarts internettande. Problemet var att det inte var bredband…Troligtvis någon slö modemuppkoppling som hela tiden hängde upp sig eller bröts. Efter några försök insåg vi att vi inte skulle klara att boka något hotell i Prag från denna datorn. Vi fick helt enkelt lita på ödet när vi kom till Prag. Istället blev det ett snabbt ”Vi är i BadGastein och allt är bra” på Facebook.
Hungriga var vi inte, bara törstiga så vi gick in på Shell och köpte vatten, Cola, bubblande vin och lite chips och salta pinnar. Sen blev det chill och poker på hotellet. Vi passade också på att börja läsa in oss på Prag dit färden kommer att gå imorgon. Det tjeckiska språket är inte lätt. Det är inte likt något annat. Sen blev vi lite hungriga i alla fall så vi gick ner och köpte lite pommes i ”ett hål i väggen”. Joel dansade lite till Michael Jackson och genast höjdes volymen. Han är grabben som kan bjuda på sig själv när ingen känner honom. Sen gick vi tillbaka för att packa ner det som var torrt.
Små syntethanddukar är bra för de tar liten plats och suger upp bra, men det tar tid att få dem torra igen. Natti, natti. Imorgon går tåget till Prag 8.20. Där kommer vi att stanna i 4 nätter. Dock har vi inte bokat något hotell så vi får se var vi hamnar.