Livet i och utanför Attanäs

I fredags vaknade återigen med nya friska krafter. Dock visste vi inte riktigt vad vi skulle göra av dagen. Vi hade först tänkt ta Tekniska och Kaknästornet men pga. buss-strejken så skulle vi vara tvungna att ta bilen dit och vi hade ju redan löst SL-kort för tre dygn. Så vi drog till T-banan och åkte. Hoppade av vid T-Centralen och kollade Sergels Torg och Gallerian. Så småningom hamnade vi vid Kungsan och när vi gått runt där ett tag var det dags för lunch. En Franskmannen på trappan vid Kungsan. Helt OK. Lisa blev så glad så hon tog några danssteg vid fontänen och hade vi inte gått därifrån då hade hon blivit en blöt Lisa...


Men det var faktiskt så att vi inte visst vad vi skulle göra av dagen... Barnen hade däremot en önskan och det vara att få göra något så enkelt som att spela spel tillsammans allihop. "Det kan vi ju göra hemma" kontrade vi men... Det är ju faktiskt sant det de säjer att hemma är det ju alltid något annat som stör. Saker som man "måste" göra först och så..
Så vi gick in på BR leksaker och köpte ett frågespel och på Clas Ohlson köpte vi färgpennor till Lisa och sen åkte vi tillbaka till lägenheten och spelade spel hela eftermiddagen. Det hör till saken att det regnade på rätt bra så det var skönt att sitta inne o kura.
När vi blev hungriga gick vi till huset brevid (herregud vad centralt han bor!) som hade en pizzeria med stenugn. Vi åt varsin fantastisk god pizza. Joel satte rekord i "längsta Calzone". Ordentligt mätta blev vi och vad passar bättre då än att gå en tur runt Globen:-o. För det kan man göra när man bor hos Karl-Axel. 300 meter bort ligger Söderstadion och bakom den ligger den stora golfbollen.

Mäktig när man kommer riktigt nära. Men ingen Anna, ingen Pelle och ingen Zlatan såg vi. Var var ni någonstans?

Istället roade vi oss med att ta kort i olika ställningar...

Lite Stina över det hela...

Sista dagen i Stockholm började med frukost och sen försöka återställa lägenheten i samma skick som den var när vi kom. En inte helt enkel uppgift men det gick. Sen packade vi in alla grejer i bilen och sen tog jag ett djupt andetag och svängde bilen över bron och in mot stan. Jag gillar INTE att köra bil i Stockholm...
Men vi lyckades ta oss till Kaknästornet utan några större fadäser. Upp i hissen... Hu va snabbt det går uppför...

Det är så håret reser sig..Eller är det frånvaron av hårfön.. Ser du nu Anna hur jag ser ut när jag inte fönar håret?



Men bedårande utsikt över Stockholm är det i alla fall.



Sen lika snabbt ner igen och vidare bort till Tekniska Museumet. Också en trevlig plats. Visserligen mer för tekniknördar än vad vi är men i exprementverkstaden fanns mycket att göra. Just detta när man får prova på saker är ju jättekul.
Klockan var närmre två när vi kom ut därifrån och vi satte oss i bilen och började köra hem. Som sagt... jag gillar inte att köra bil i Stockholm. När man har en GPS känns det ändå bättre men när de plötsligt stänger av en gata för ombyggnad och leder om trafiken har man ju inte en chans. Men jag hade lite koll på var jag var i alla fall och plötsligt dånar vi förbi Metrimas HK på Norra Stationsgatan och sen var ju saken biff. Därifrån hittar jag ju hem.
McD i Södertälje och en glass under värsta åskvädret i Norrköping sen var vi nästan hemma.
Dock kan jag ge alla ett gott råd: Lita aldrig på färddatorn när det gäller hur långt man kan köra på kvarvarande bensin...
I vårt fall kunde det varit värre men... Strax efter Brömsebro står det att jag kan köra 5 mil till. Kalas, sa jag. Då behöver vi inte tanka idag.. Öhö öhö sa bilen ett par kilometer innan Fågelmara... Soppatorsk...
Pinsamt men det var bara till att in i huset som låg brevid och fråga om vi fick köpa en liter bensin. Visst inga problem.
Sen körde vi och tankade i Fågelmara och sen rullade vi hem.

Hemma stod Karl-Axel på trappen och välkomnade oss! Härligt att få sätta sej på sin egen toa och sova i sin egen säng.

Som alltid: Borta bra men hemma världsbäst!

Attanäs - en plats i världen