Midsommar 2008 i Attanäs

Japp.... Precis som vanligt.
Allt är precis som vanligt.
Jag har noll koll ett bra tag sen faller alla bitarna plötsligt på plats. Varför vara ute i god tid när det räcker med 9 minuter mellan bagageincheckning på Arlanda till planet lyfter?
Nä, framförhållning är jag inte så bra på längre men jag lever å andra sidan ett mer spontant liv.

Och varför fundera på något som bara rullat på i femton år nu? Alla vet ju vad de ska göra och vad de ska ha med sig.

Det är femton år sen vi tillsammans skapade en tradition som vistat sig vara en höjdare. Det bara ÄR så: Man firar midsommar i Attanäs. Man sätter på barnen oömma kläder, gärna sig själv också förresten. Sen fixar man lite käk och tar med sig, tillsammans med det bästaste festhumöret och sen kör vi! Spelar fotboll till nån skadar sej och lite till. Binder de fina blomsterkransarna och sitter och väntar på att grabbarna ska komma med björkriset. Precis som vanligt!
Sen äter vi och tar en nubbe och sen äter vi lite till. Och sen sjunger vi och tar en nubbe och äter och så har vi trevligt.

Förra året ösregnade det hela dan men vad gjorde det?


Det blev en otroligt trevlig dag ändå och tydligen gav det mersmak för i år är vi fler än vi någonsin varit förut!

Så kära vänner som redan står på gästlistan och för er som kanske vill vara med:
Midsommar firar man i Attanäs!


Vi är redan 41 personer som insett detta!

VÄLKOMNA!!!

Kommentarer
Postat av: CJ

Åh, vilket jubileum, 15 år. Det var ju som igår vi satt där på verandan med ölen i handen och firade vår första midsommar ihop. Fler och fler barn har kommit till skaran. Om 15 år kanske de första barnbarnen också är med! Vi ser fram emot 2008 års midsommarfirandet.Kramar från lekkompisen.

2008-06-17 @ 20:08:43
Postat av: Mia

Ville tacka för en trevlig midsommarfest. Jag tror att Astrid var den som var mest nöjd med aftonen av oss alla. Hon var så glad att Lisa hade visat henne kalvarna. Hon syntes ju inte till så mycket under kvällen och inte hennes ena sko heller, men "rolet" hade hon. När jag tänker på det, så såg Magnus också väldigt lycklig ut. Det var när Hansis stol gick sönder. Oj, vad det åskar. Hej då vi hörs.

Mia

2008-06-22 @ 19:48:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0